Födelsedag

Idag fyller en idiot pensionär-världens största aprilskämt min sk far.
Jag har idag ingen kontakt m honom då han är en feg alkoholist som vägrar acceptera andras beslut och att människor är lika mycket värda skitsamma vart de kommer från! Jag har gjort mitt, försökt på flera sätt men när en vuxen man är det största egosvinet som du mött tröttnar du till slut och vill använda din energi till annat, jag valde att lägga min energi på min älskade dotter, det är varför jag inte pratat m min far på sex år. Jag har inte många positiva minnen från min far. Det mesta jag sett som positivt har min fd styvmor stått för min far ville nog mest slippa sina barn. Första gången han skulle träffa mig efter mina föräldrars separation stod jag,då fyra år med min lilla väska ute på uppfarten,jag hade packat väskan själv då jag skulle ju sova hos pappa. Min far körde upp, gav mig en godispåse och åkte därifrån. Ord kan inte beskriva hur ledsen jag var och fortfarande är efter denna händelse.
Pga det så känner jag inte heller mina bröder, vilket är synd o skam.
Jag hade många tankar om hur jag skulle handskas m mitt avsky mot min far om han dog. Idag är jag tom, det är väl synd att någon dör men alla ska vi dö... Eller? Idag blir jag mest irriterad på människor som vill få mig att tro att min far har varit någon betydelsefull person, en god person rent av. Dessa personer som sällan ens hört att han har en dotter, trots att de arbetat tätt ihop i flertalet år. Man ska vara stolt över sina barn, speciellt om de skött sig och arbetat mot mål som de nått. Jag kan inte förstå hur man kan låta bli att prata om sitt duktiga barn? Jag pratar ju hål i huvudet på folk om min Josefin ;)
så nä jag tänker inte fira min fars födelsedag. Skulle jag dyka upp skulle han nog trilla av pinn så att säga så även om håg avskyr karln så vill jag inte vara ansvarig för någons död, det ser inte bra ut