Men Jag kan inte beskriva hur viktigt det är för ett barn att få känna sig älskat och få det bekräftat i både handlingar och ord.
Inget barn ska behöva känna sig oönskat och oälskat!
Nu när man sitter och funderar på hur man själv vill vara för att våra en god pedagog funderar Jag mycket på hur vi ska kunna visa barnen att vi älskar dem utan att gå över någon slags magisk gräns där vi pedagoger ej får engagera oss längre, där vi inte får bry oss! Vill vi ha en kall skola där ett behövande barn inte kan få en kram? Där vi slutar bry oss om barnen för att vi stämplat ut?
Hemska tanke!
Jag saknar mitt barn när Jag är borta från henne även om det är skönt att våra ifrån tjat hela tiden.
Jag älskar henne trots att Jag skäller och ställer höga krav på henne.
Jag älskar min flicka så att Jag kan gå sönder inifrån och ut!
Jag älskar att titta på henne när hon sover och när hon leker eller sitter och tittar på tv med hög koncentration.
Jag älskar min dotter så mycket att det gör ont att Jag uppfostrat henne till en självständig individ. Hon kunde få sitta fast vid mig lite mer, varför klippte de navelsträngen från första början?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera Gärna